Helgutflykter är ett spännande och ofta billigt äventyr och i kollektivtrafiktäta Skåne behöver man inte ens bil. Vem vill inte veta vad man gör en söndag på Stenshuvud, en lördagskväll i Trelleborg eller hur ottan låter på Nabben? Den här lördagen bar det av till Landskrona med ett bestämt mål: vernissagen för utställningen Synrand, den sista i projektet Spelplan Landskrona Konsthall, som drivs av Kultur Skåne och Landskrona kommun.
Miljö
Landskrona konsthall vilar, nästan svävande, bland höga träd i en park som även inrymmer Kaptensgårdens skulpturpark med tjugo permanenta verk av olika konstnärer. Vallgraven som skyddar Landskrona slott (som går under namnet Citadellet) flyter förbi och ett stenkast därifrån ligger Citadellbadet och havet.

Arkitektur
Konsthallen med väggar av glas burna av betong och golv av mörk skiffer samspelar med omgivningarna och gömmer också en ständigt grön japansk trädgård i en atriumgård mitt i konsthallen. Byggnaden uppfördes 1963, ritad av Sten Samuelsson och Fritz Jaenecke.
Synrand
Konsthallen är en svensk modernistiskt kuriositet som fått nytt skimmer i och med Projektet Spelplan Landskrona konsthalls avslutande utställning Synrand där Konstnärerna Patrik Aarnivaara och Jakob Simonsson har arbetat med konsthallens arkitektur.

Omskriven utställning
Jag är ingen konstkritiker och dessutom är Patrik min kjæreste så vill du läsa en recension så finns det en hos Helsingborgs Dagblad: Såsom i en spegel, publicerad 6 februari 2009, här är ett utdrag:
”Genom att klä konsthallens glasväggar med reflekterande spegelfilm i olika höjder får byggnaden nya förutsättningar och tolkningen av den tillförs ytterligare betydelser. Slående är hur mycket detta enkla grepp förändrar och hur det förstärker upplevelsen av arkitekturen. Jag förvånas över att det gick att ta denna till synes fulländade byggnad ett steg längre och ge den nya förutsättningar.
Spegelfilmen, både in- och utvändigt, täcker inte hela fönstren och bryts oftast i ögonhöjd vilket gör glasytorna både transparenta och reflekterande. På så sätt skapas en oändlig mängd bilder men också en viss förvirring då bilden bryts just vid synranden mellan spegelfilmen och glaset. De reflektioner och bilder spegelfilmen skapar ifrågasätter vår upplevelse av vad vi egentligen ser och ställer frågan om vi verkligen kan lita på våra synintryck? Och det är en märklig upplevelse, vacker och lugn men ändå oroande och gäckande. Lättillgänglig utan att bli platt och hela tiden upptäcker jag nya djup och dimensioner, som ett ögats eko där den första bilden efterhand förs vidare och fortplantar sig.”
Smakfull vernissagemat
Vi som var på vernissagen fortsatte kvällen i den eleganta och i skymningen extra mysiga sherrybaren som fortfarande har samma inredning i amontilladotoner från när konsthallen byggdes. Där är det i vanliga fall café som erbjuder billigt nybakt fika av Landskrona Dagcenter men på vernissagekvällen dukade Hasse från Café La Roche upp en underbar libanesisk buffé som bjöd på falafel, stekt potatis med koriander, vitlök och chili, tsatsiki, pilaff med saffran, russin och nötter, kycklingvingar, kaneldoftande tomatsås med ärter och morötter (låter kanske inte så spännande men det smakade fantastiskt) hummus, spenatpiroger, fetaost- och persiljefyllda knyten, ceriserosa picklade rovor…

Utställningen visas på Landskrona konsthall 31 januari – 15 mars 2009.
Öppettiderna är måndag stängt, tisdag 12-17, onsdag till söndag 13-17.
Trådbuss nummer 3 går till och från konsthallen lagom till Öresunds- och Pågatågen.